Varje gång jag läser Lena Anderssons krönika i SvD tänker jag: Där har vi Sveriges enda filosof. Varför? För att hon får mig att se saker som jag inte sett. Hon sätter ord på det jag inte visste att jag tänkt. Den senaste krönikan hon skrev handlar om resandet, närmare bestämt resande med flyg.
Varför har jag så svårt med flygplatser? Varför vantrivs jag i kön till incheckningen? Andersson är något på spåret när hon skriver:
Att transportera människor till deras destinationer räknas till servicenäringarna. Ändå tycks företagen ha lagt särskilda resurser på att avskaffa service och ersätta den med maskiner, appar, koder och sajter. Där inne halkar man sedan omkring på jakt efter svar som ingen apparat kan ge. Ofärden och vantrivseln står i direkt proportion till allt ovidkommande, dumt och feltänkt som strömmar emot en. Moderniteten har därvidlag kommit att bli ett slags fullbordad galenskap.
Kunde inte ha sagt det bättre själv.
Publicerad av